When an irresistible force meets an immovable object…

det är när mamsentramsen tvingas åter jobba åt landstinget. Det blir inte bra. Verkligen inte bra.

För att ni ska förstå kontexten: jag har bara jobbat åt privata företag de senaste 4 åren, har inte jobbat något åt något landsting. Man kan säga mycket om de privata, men en sak är säker, de vill tjäna pengar så de löser problem. De betalar för folk att lösa problem så att jag kan jobba. Och dessa folk har verkligen löst problem oftast inom kort tid så att jag kunde tjäna pengar ¨åt de privata och jag har också fått hyfsat bra betalt.

Men nu är det mörka tider. Dessa privata bolag har sparkat ut alla sina konsulter inklusive mamsentramsen då de inte längre har avtal med landstinget som de skulle behöva att ge jobb åt mamsen.

Så för att mamsen ska kunna ge sina barn och djur mat måste hon söka jobb. I brist på något bättre, hos landstinget. Men landstinget är fyrkantigt, det går inte bara att säga till att hallå, här är jag, specialistläkare inom bristområde, man ska antingen vara anställd (big no- no) eller söka sig till ett bemanningsföretag. De gillar jag inte heller, att de tjänar pengar på mig och mitt jobb bara för att de förmedlar en kontakt för att lanstinget är så idiotiskt att de inte kan ansvara för sin egen personalförsörjning.

Den har också sina orsaker, oftast en inkompetent ledning, men vad ska man säga om politiskt styrda organisationer? Idioter allihoppa.

Så då går mamsen till jobbet måndag morgon och fått information om att allt ska vara i sin ordning. Mamsen är dock inte som Stefan Lövfén, hon är inte naiv, hon vet att sådana uttalanden tar men med en nypa salt.

Avdelningchefen är på semester. Bra för anställda, gött med betald semester. En tillförordnad tar hand om mig. Efter 15 minuter har jag nycklar och ett rum. Det går dock inte att logga in mig på datorn. ” Ditt kontot är inaktivt, kontakta systemadministratören”. Tillförordnaden säger att jag ska ringa till IT. Jag ringer till IT. Där får jag svaret att jag har ett regionkonto men det är inaktivt. Men snälla, aktivera det då så att jan kan jobba- säger jag.

Men det går inte för det kan jag inte säga så det måste vara en chef som ska begära det. Hon är på semester som sagt och tillförordnadens behörighet räcker inte till. Då förmedlar jag detta till tillförornaden och ber henne lösa detta. Det tar cirka fyra timmar tills detta är löst. Sedan återstår enbart att få komma år journalen, vilket inte heller går utan att en chef begär det. Sedan är det att kunna komma åt bokningsprogrammet och sedan den digitala dikteringen. På eftermiddagen när jag slutar är nästan allt klart, men jag kan fortfarande inte skriva recept.

Detta för att alla kloka på regionnivå har bestämt att varje medarbetare ska ha ett e-kort. Jag råkar ha ett sådant då regionen i sin vishet har beordrat alla privata att med tanke på att de är verksamma inom regionen ska skaffa detta kort till alla som jobbar åt dem. Den enda som denna mottagning har missat var att lägga till en så kallad medarbetaruppdrag så att det kan kopplas till kortet.

De har i förväg bett om kortnumret så de visste väl vad de ska göras men av någon anledning har det inte blivit av. Men tillförodnaden vill att jag ska lösa detta såklart. Inte nog att jag suttit flera timmar i ITs telefonkö.

Till slut ber jag min bemanningskontakt ringa tillförordnaden. Såklart kan inte jag lösa detta då detta är återigen något som chefen ska ansöka om vilket hon innan sin betalda semester har lovat men det har inte blivit av.

SÅ fungerar lanstinget. Om inte ni visste det. Två dagar har gått och jag kan fortfarande inte skriva recept. Not my problem säger jag men det blir ändå mitt o mina kollegors som utöver sina får skriva även mina.

Konstigt nog när du läser en tidning eller tittar på skattefinansierad teveprogram, då gnäller man bara att hyrpersonal kostar mycket. Nej, de är inte dem som kostar. Det är landstingets alla dessa misstag som kostar. Ändå är det ingen som ifrågasätter det. Ingen som påpekar deras uppenbara misser.

Som jag sa hemma till mina barn: den här veckan suger, nu satsar vi på att vi överlever denna vecka. För jag har verkligen ingen lust att fortsätta på detta sätt. Har lyckats hålla mig borta från landstinget i flera år, dessa två dagar har bara gett mig huvudvärk och ångest. Kan vara utan tack.

Lämna en kommentar