Det var året när mamsentramsen fick nog. Av mina fyra uppdrag jag hade i början på året är det ett som är kvar. Således blivit av med massa jobb. Utifrån hälsoaspekten är det utmärkt då jag sedan ett bra tag balanserat på kanten av att trilla in i avgrunden. Väggen har jag länge passerat, gått över den första och är inne på den andra. Utifrån ekonomin är det mindre bra att inkomsterna går ner med cirka 70 procent. Vad gör man då? Inte vet jag har aldrig varit i denna situation.

Jag har en del planer men hästavel är ingen quick fix på mina pengaproblem, stona är dräktiga i 11 månader så det lär dröja tills fölen kommer. Man får inte heller glömma lågkonjunktur heller, få köper häst i dessa tider.

Återstår bara att hitta på något, men vad? Inga idéer faktiskt. Baksidan av att jobba mycket och att vara ständigt trött är att det är autopiloten som kör man hänger med men det är allt. Knastertorr i huvudet.

Men mamsentramsen levererar, bokar på sig och barnen en resa till Gran Canaria. Vi ska nog äta gröt i månader men vem bryr sig? Inte jag. Inte för att jag får idéer här heller, jag skulle behöva månader att vila upp mig men att stanna av och njuta dessa moment kan jag ändå göra. Här kan man börja i alla fall. Hur det blir sen? Vet ej. Det får tiden utvisa.

Det är en helt ny upplevelse och en riktig uppgift att acceptera att jag inte vet hur det kommer att arta sig. Från att ha så mycket jobb att man skulle behöva lägga sig i kopiatorn eller klona sig själv att räcka till har jag gått dit där det i bästa fall blir en halvtid. Att inte ständigt oroa sig för detta. Det behöver jag lära mig.